lostinthepowder

Som vi har berätta för de flesta av er där hemma finns det en hel del varma källor att bada i här, sk onsens. En onsen är asvarm! Än så länge har vi testat två riktiga onsens varav den ena skulle vara en bra nybörjaronsen eftersom den var lite svalare...men om det stämmer kan jag gott nöja mig med den för efter bara några minuter, om man kan sitta i så lång tid, är man räkrosa från topp till tå. Vattnet i sig innehåller en hel del mineraler som ska vara bra på alla möjliga sätt bl a mot ålderstecken...på wikipedia står det så här: "Japanese people believe that a good soak in proper onsen heals aches, pains and diseases, and visit onsen to treat the illnesses, such as arthralgia, chronic skin diseases, diabetes, constipation, menstrual disorders and so on." Det enda vi är säkra på är att det är svavel i vattnet eftersom det kännns på lukten och efter ett tag blev jag lite sugen på kokta ägg när vi var där.

Att bada är lite speciellt i Japan eftersom man traditionellt sitter ned. Det tog ett tag att vänja sig vid men nu är det riktigt bekvämt. Man använder också alltid tvättlapp. Utöver det är det riktigt populärt att ta med sig små korgar som man har alla sina badsaker i. Ofta finns det också speglar vid eventuella kranar eller duschar.

Sebastian och jag går dock för det mesta till Arenan. Arenan skapades till OS i Nagano och är med andra ord jättelyxigt, de spelas till exempel alltid pianomusik vilket ger det hela det där lilla extra, här är några bilder...



Här sätter man sig när man kommer in och tvättar av kroppen innan man går i basängen. Folk som kommer hit gör det för att bli rena (alltså inte som vi gör hemma i badhus där badandet ligger i fokus) och ofta kan man se personer göra allt de skulle göra i duschen hemma, till exempel raka benen.



Sen hoppar man i här och efter det brukar jag gå till bastun för att till slut sätta mig vid duscharna och tvätta håret. I Japan läggs det alltid stor vikt vid utseendet så det är ingen tillfällighet att det finns ett helt rum tillägnat hårtorkning, sminkande och övrig funjustering av utseendet, trevlig omväxling eftersom vi inte har spegel på rummet.

På den här biden kan man se min badkorg (för tillfället med en balong från ett varuhus nedstucken i).

Agnes

Det finns Shell i Japan. Här åker man över halva jordklotet och sen så visar det sig att det inte alls är så galet som man trodde. Eller? På vägen till Nagano låg ett av stoppen vid en mack, en Shellmack. När en bil således närmade sig kom det ut två personer som bockade, tankade bilen och tvättade av framrutan lite snabbt. När bilen sedan körde iväg bockade de två igen och försvann efter det in i igen tills nästa bil kom. Skulle det någonsin hänt på en Shell i Sverige? (De heter väl för övrigt preem nu...?)

VIsserligen är det inte så på alla mackar, där vi tankar när vi är och handlar med Mama- San gör hon som vi gör  hemma men med den lilla skillnaden att efter tankningen kan man spela något litet spel i enarmad banditstil på själva bensinpumpen, väldigt underhållande med musik och allt. En gång fick vi tre apelsiner vilket var femte pris men S och jag fattade inte riktigt vad som var vunnet...

Så här ser Shell ut på japanska:

Det blev väldigt lite skrivet om skidåkningen förra året och eftersom det faktiskt är det vi är här för tänkte jag försöka skriva lite mer om det i år.

Nozawa Onsen ligger vid foten av Berget Kenashi som sträcker sig upp till det något blygsamma 1650 möh. Lägsta liften ligger på 565 meter så fallhöjden blir ändå 1085 meter vilket placerar Nozawa bland de bästa i Japan, som generellt har ganska små berg. Kenashi är ett aningen ojämnt berg. Det finns inga backar som går med jämn (och brant) lutning hela vägen ner till botten. Det här blev vi bortskämda med i Castle Mt. men lite trist är det. Det närmsta man kan komma ett riktigt bra åk i 1085 fallhöjdsmeter är ett åk som heter Skyline och ligger längst till höger på pistkartan som ni hittar om ni scrollar ner lite här .

Hela Kenashi ligger under trädgränsen så det finns alltså ingen direkt högalpin terräng, men på övre delen av berget står träden glest så det finns mycket ytor att åka på i alla fall. I hududsak är det bokträd som blir väldigt vackert frostiga av snön. Det växer även en del barrträd på berget, speciellt längre ner.


Toppzonen på Kenashi kallas Yamabiko och består av två snabba 4-stolsliftar och 4 röda/svarta backar samt en mängd bra åk i skogen mellan pisterna. Fallhöjden är ungefär 300 meter men eftersom det ligger högst upp är förhållandena oftast som bäst här. Yamabiko får bäst snö och har lägst temperatur, och eftersom det har varit ett par varma veckor nu har vi spenderat överlägset mest tid i Yamabiko.

Min hittills bästa åkdag var för någon vecka sedan. Det hade kommit ungefär 30 cm men snön var inte jättefluffig eftersom det var lite för varmt. På toppen var det ändå riktigt bra förhållanden och jag lyckades bli bland de första som tog liften upp och sen spenderade jag större delen av dagen med att bara åka upp och ner i Yamabiko. Körde slalom mellan träden och småhoppade på alla ojämnheter, allt i riktigt bra snö och utan större konkurrens om pudret. Agnes var hemma och vilade knän den dagen men här under kommer ett par bilder från vår första riktiga skiddag, också uppe på Yamabiko.
 
 

Japansk mat...Vi har varit och handlat mat i en butik som påminner om coop (de har allt) med mama-san, eller Junko ("jokko") som hon heter, två gånger. Som med allt annat här i Japan finns inget skrivet i det västerländska alfabetet utan allt står i tecken...När man sen lägger till faktorn att de faktiskt inte äter mycket alls av det som vi äter så kanske ni kan börja förstå hur det var att bli utslängd i en enorm butik med den lång lista på saker man inte vet om de finns och dessutom ha en avtalad tid att passa...Att sen lista ut om det är ett kilopris eller styckpris eller något annat mängdpris som står angivet är en gåta i sig, dessutom kan man inte läsa på kvittot vad det faktiskt kostade sen.

Vissa saker som endel grönsaker och kött kan man se genom förpackningen vad det är för något. Däremot fisk kan vara lite klurigare men för det mesta kan man förstå. Här säljs det mycket hel fisk och ganska mycket makrill, något vi inte riktigt klarar av ännu efter norgevistelsen.

Att vistas i en värld där större delen av fiskdisken är något som ser ut som hela sillar och olika sorters bläckfisk och där det minsta rispaketet man kan köpa väger fem kilo har onekligen lett oss till en japansk inriktning på matlagningen (Sebastian tycker att jag ska skriva "tvingat"). Det är tur att vi är så matinresserade som vi är och mama-san har hjälpt oss att hitta lite saker som t ex vetemjöl och vinäger. Sen så hittade vi en stor flaska rapsolja som det faktiskt stod canola oil på vilket var tur för det visade sig att sen flaskan vi hade haft ögonen på var två liter vinäger...Det hade varit kul att försöka göra tempura i...

Så...Dagen börjas med frukost serverad av mama-san som faktiskt serverar alla. Det kan vara allt från ägg och korv till en traditionell japansk frukost med ris, misosoppa, en bit fisk, nori (sjögräs), köttsoppa och omelett. Oftast finns toast, te och kaffe att hämta själv. Lunchen brukar bli ganksa lätt, kanske lite nudlar eller så. Middagen är oftast ris med något, ibland två rätter som igår; okonomiyaki (tempurasmet och grönsaker stekta som en kaka) och kycklingstrimlor med svamp i teriyakistil, men det händer inte så ofta. Det enda riktigt västerländsla vi har gjort var mackor med tonfisksallad. Traditionellt äter man inte bröd här för det enda osöta bröd som finns är enorma toastskivor som säljs i förpackningar om 8 som mest.

Det bör tillägas att vi har ätit en hel del cup noodles som är mer än nudlar och buljong i här i det förlovade nudellandet. Det här är mina första nudlar som jag trodde hade smaken av pizza...



...föreställ er min häpnad när jag hittade en liten pizzaliknande skapese i min nudelförpackning...!




Agnes

I torsdags var det Dosojin Festival även kallad eldfestival här i Nozawa. Den hålls den 15 januari varje år för att skapa bra skördar, god hälsa och allmän lycka åt hela byn. Låter kanske som en majbrasa men det här är något helt annat.

Förberedelserna börjar redan i oktober när man hugger ner de träd som ska användas för att bygga den 18 meter höga helgedomen som sedan bränns upp. Några dagar i förväg dras stockarna ner från berget och man bygger upp helgedomen som sedan med hjälp av en präst besätts av en gud. På festivalens kväll klättrar byns samtliga 42-åringar upp på helgedomen som är formad som ett tak på en kolonn. Byns 25-åringar ställer sig i sin tur att försvara 42-åringarna och helgedomen. Uppgiften för resten av byborna är nämligen att försöka sätta eld på den. Byns små får inleda försöken sittandes på sina pappors axlar. Då är det fortfarande en ganska trevlig tillställning, om man bortser från en hel del fylla till följd av alldeles för mycket gratis saké, en dryck som alla inblandade dricker en hel del av.

Snart blir det dock krigsstämning med stora grupper av män som med facklor rusar rakt in i gruppen av 25-åringar för att försöka nå fram till helgedomen. 25-åringarna har tallriskor till sin hjälp men snart är de rejält svedda i ansiktet och glöd virvlar runt omkring dem. Striderna pågår ungefär en timme med tilltagande intensitet. Helgedomen står sig dock ganska bra och det är först när 42-åringarna bestämmer sig för att det får räcka och klättrar ner som man tänder eld på den och därigenom offrar den till gudarna.

Bildskörden blev väl inte den bästa under kvällen men här är ett par som sammanfattar bra. För mer bilder och videos kolla in http://www.naganogo.com/nozawa_onsen/?p=360 . Det var förresten Nagano Go (Andy) som hjälpte oss att till slut hitta ett boende.


                         

Sebastian

Just nu sitter jag i sängen, dvs på golvet. En säng, futon, består av två tunna madrasser på varandra som bäddas med ett vanligt lakan (vi har dock våra misstankar om att det egentligen bara ska vara en madrass men med tanke på årstid och våra ryggar har vi fått dubbelt upp). Täcket utgörs av två tjocka filtar där det undre ligger i ett påslakan och det övre i något som liknar påslakan men med ett stort hål på ovansidan så att man kan se mönstret på filten, se bild nr ett.
    
Brevid mig på golvet står ett bord som är ca 30 cm högt och det är den ungefärliga höjden på samtliga bord här omkring med undantag av frukostbordet som är av västerländsk stil. Större delen av tiden inomhus tillbringa alltså på ett eller annat sätt sittandes på golvet, men de gulbruna tatamimattorna tillerkade av flätade rishalmstrån är ytterst injudande.

Precis utanför rummet står två par tofflor. Tofflor används en hel del här. Bun Bun (namnet på vårat hem) förser alla med innetofflor som man bär i hallen och tar av sig utanför sitt rum, på så vis hålls det väldigt rent i rummen. Även innan man sätter sig till bords tar man av sig tofflorna, den del i rummet där man inte bär tofflor är oftast upphöjd så det är lätt att se var gränsen går.

När man kommer till toaletten får man dock byta tofflor igen. Det finns alltså speciella badrumstofflor...Se bild nr två. Det är å andra sidan ganska bekvämt för då vet man alltid om det är någon mer inne i badrummet eftersom det i så fall står ett par "halltofflor" utaför badrummet.

När man har klarat sig ända fram till toaletten möts man alltid av en välkomnande varm toalettsits, toaletterna är alltså uppvärmda, väldigt skönt då badrummet ofta håller 10 grader eller under. När man har uträttat vad man kom för att göra och således spolar går en kran placerad ovanpå toaletten igång så att man kan tvätta händerna, väldigt bekvämt. På lite mer avancerade toaletter kan man även finjustera sitt toabesök med endel knappar...Jag ber er för enkelheten skull att titta på bild nr tre och låta fantasin flöda, det ni ser till höger är faktiskt sant.

Det var ett litet smakprov på hur öst skiljer sig från väst, många har bilden av att Japan är likt väst men efter bara några dagar börjar man radera utgångspunkterna för hur något fungerar. I mataffärer är det inte alls självklart med rullband när man ska betala, nej man ställer upp sin korg sen packar kassörskan om allt i en annan korg och när man har betalat tar man med sig den korgen till en anna disk och packar ned sina varor där. S och jag har kommit fram till att vi tycker om rullband mer.

  
              

Agnes