lostinthepowder

Kort uppdate och kanske den sista? Jag har också kommit till Tokyo nu idag efter tio dagar själv i Nozawa. Jag hann med 5 puderdagar plus lite annat kul så jag är ganska nöjd över mitt val. Här i Tokyo är körsbärsblomningen i full gång och det är närmast festivalstämning i parkerna. Vi ska försöka hinna med en hel del här innan vi åker hem igen på onsdag så det lär inte bli så mycket uppdatering.

Sebastian

Förra veckan tog vi verkligen till vara på det fina vädret vi har haft här och gav oss ut på tur. Det var Agnes och Sebastian, Andy som hjälpte oss fixa boendet, några fler utlänningar som bor här i Nozawa och en japan som agerade vägvisare.

Turen vi gjorde kallas Maguse Onsen och börjar på toppen av skidsystemet. Därifrån åker man ner några hundra meter, sedan klättrar man uppför till en liten topp. Åker ner därifrån och återigen upp på en liten topp. Sen följer man en rygg med fantastisk utsikt ett bra tag innan man åker ner i dalen och följer en liten flod tills man är framme vid det smått otroliga avslutet - en utomhus onsen som ansen ha den bästa utsikten i hela Japan.

Så här i efterhand inser vi att vi inte tog några sjyssta utsiktsbilder alls, men lite bilder blev det ändå.

Jag och Andy byggde en snögrotta för att fördriva tiden under första rasten.




Till lunch åt vi onigiri (risbollar) på japanskt vis. I bakgrunden Luke.
 



Agnes tar en kort paus från kämpandet för att posera för kameran.




Bäcken i slutet av turen som vi länge färdades längs med.




Ett vattenfall i slutet av bäcken som vi lätt forcerade.




Framme vid målet, ner i det heta vattnet och som vi njöt!




Agnes har precis packat klart det sista och är redo för Tokyo. Hon ska alltså vara där i två hela veckor. Jag stannar i Nozawa lite längre med hopp om mer snö (väderutsikterna ser väldigt bra ut) och ansluter i Tokyo senast den fjärde, beroende på snön. Skidåkning in i det sista!


Sebastian

Igår var det lite halvtrist på berget och fullt med folk. Då är det härligt att vi har en så pass mysig by att promenera i. Jag passade på att ta en del foton också, så följ med på en promenad i Nozawa.

...Besökte vi Junkos syster och hennes man i Nagano samidigt som sonen Tetsu tittade på en bil han kanske ska köpa när han börjar jobba. För övrigt tar skolåret slut i mars i Japan och eftersom Tetsu går sista året kommer vi få var med på hans student. I Nagano åkte vi till en restaurang med jättebuffé som heter "Baikingu" (uttalas som engelskans "biking").

Där betalade man 200kr och hade sedan tillgång till obegränsat med kött att grilla, allt man kan tänka sig friterat, sallader, frukt, sushi samt spagetti och köttfässås. Till desert kunde man plocka på sig en mängd Japanska efterrätter men även glass, cheesekake, pajer och spunnet socker man fick göra själv.

 

(alla japaner häpnades över hur mycket Sebban kunde äta, trots att han var så smal)

Dagen efter begav Sebban och jag oss ut för att picknicka och så att jag kunde testa att spänna fast mina skidor på ryggsäcken. Det var tungt.



Den dagen var det också ett mangasällskap på berget...Lägg märke till att ingen på bilden är kvinna...



På kvällen hjäpte Sebban och jag till i köket eftersom det var många middagsgäster den kvällen. Som tack bjöds det på middag efteråt. En helt vanlig familjemiddag men som alltid när det ska ätas här så ställs det fram sjukt mycket saker. På menyn den kvällen stod kokt tofu. Det fanns även inkokt flundra, köttbullar, några slags grytor, sallader, en soppa, rått hästkött (ganska gott, som carpaccio fast lite tjockare) och, så  klart, ris.



En mysig dag.

Agnes

Kawaii, det första ordet efter "arigato" jag lärde mig, kan översättas till "söt" eller "gullig" på japanska men ordet står för så mycket mer i japan än vad det gör hemma i  stela norden. Här vill man alltid, oavsett ålder vara kawaii och ha saker som är kawaii (nu talar jag främst om kvinnor). På tv för ett tag sedan såg jag en kvinna en bit over tjugo som klädde sig i en  rosa liten klänning med spets och vita knästrumpor, samt har håret i två toffsar med rosetter på. Man kan kort sagt säga att det såg ut som en liten flicka... Då tänker ni kanske på alla cosplay (costume play) tjejer det rapporteras om som bokstavligen går in för att se ut som små dockor men det här var bara en helt vanlig tjej som medverkad i programmet för att kommerntera en maträtt.

Det här är en relativt vanlig modetidning, givetvis finns det "västerländska" modetidningar här också men de är inte lika vanliga...



Ganska kawaii kan man tycka men då ska man komma ihåg att i Japan dras allt till sin yttersta spets, så här ser cosplayflickorna ut....

  

Sen så är det en hel vetenskap att kartlägga grupper och trender inom gatumodet...

Vi går vidare, som jag skrev så ska man inte bara se kawaii ut utan också ha saker som är kawaii. För ett tag sedan besökte vi en djuraffär, Junko ville titta på valpar...och jag hade inget emot alla kattungar...I en japansk djurbutik finns så mycket mer än djur, mat och burar. En hel avdelning med kläder, en med smycken och en egen salong dit man kan ta sin älskling för att få den klippt och kanske också färgad? Inte helt ovanligt är det med vagnar till djuren...



Här är andra exempel på saker som inte brukar vara kawaii i Sverige...



En lunchlåda och kondomförpackningar...Man skulle kunna tro att intresset för nallar har slocknat då det är dags att köpa kondomer men så är alltså inte fallet i här...

Samtliga bilder med undantag av kondombilden är hämtade från bloggen From Tokyo With Love

Agnes

Inte allt för sällan händer det att det lägger sig ett moln på berget. Det regnar inte och det snöar inte, det bara är ett moln. Man kan se dem komma krypande över bergskammar eller som idag, då det faktiskt var kallare nere i byn än uppe hos oss vid foten av berge, då kom det ett krypande nerifrån byn. När sånt händer och man är ute på berget är det skönt att man känner berget och kan manövrera sina skidor...

...Så här kan det se ut om man just då råkar ha en skidlektion. I Japan får alla ha lika kläder på sig, kanske så att läraren inte ska tappa bort någon och så att andra ska se att de är i samma grupp...



Någon som är sugen på att ge sig ut på berget?

En av de första sakerna jag fick lära mig om snövärlden i Japan var att det finns makaker som också badar i heta källor och i tisdags var det äntligen dags att åka dit. Makakerna är i grunden vilda och brukade våldgästa endel uteonsen innan deras egen onsen byggdes och eftersom de får mat och ingen är elak mot dem så är de snarare för närgångna än för skygga.

Innan parken åkte vi till en italiensk restaurang, "trois cinque" (alltså "tre fem" på franska..av någon anledning). De hade en rejält tilltagen salladsbuffé som man fick tillgång till om man beställde en huvudrätt, ni som har varit på stadsmuseets lunch vet vad jag talar om. Maten var väldigt god och väldigt italiensk (med undantag av salami- och rättikasalladen och att det serverades pesto med risnudlar) men höjdpunkten var att det också fanns en efterrättsbuffé där man fick välja tre bakverk, alla lite mindre så att man skulle orka olika sorter. Här är min tallrik...

  tiramisu, new york cheesecake och chkladmoussetårta....

Och här är ett axplock av bilderna från apparken....

     
  

På alla hjärtans dag i japan ska tjejer ge bort choklad till pojkar, gärna egentillverkade sådan. I ungefär en månad har butiker varit extra fulla med gulliga bakformar och dekorationsateraljer. Jag nörjde mig med att hitta den gulligaste chokladbiten istället. Det finns en jättefin bildserie när Sebastian får den men han vill inte att den ska läggas upp här så ni får fråga om den när vi kommer hem =)



och så här såg asken ut...



Brevid kan ni också beskåda Sebastians näsduksask...Allt finns i "Hello Kitty" här och alla älskar det, som ni ser har Sebastian redan börjat samla, nej nog hackande på honom.

 Den senaste tiden har snön varit riktigt dålig och efter en natts regnande ser det ut som om våren hade kommit. När snön är dålig och det finns en snöskulpturtävling i byn kan man ägna en dag åt det här:

Ser ni vem det är..? Eftersom båda Junko och jag var för korta för att göra öronen kallades den långe mannen in följande dag...Sebastian var ute och åkte skidor dagen innan men hade hjälpt till att samla snö med en enorm grävskopa som skymtas i bakgrunden av första bilden. Allting som ska göras tas väldigt seriöst här i Japan.

   

vem som vinner får vi veta på tisdag...

I torsdags var vi i Nagano med familjen och tittade på någon slags ljusfestival/ OS - minnesstund, alla tempel var upplysta i OS färger och en massa vackra lyktor i olika motiv fanns uppställda, samt väldigt många små butiker med krimskrams. Det bästa med den kvällen var att Junko (Mama-san) tyckte att hennes kvinnliga västerländska gäster skulle få klä upp sig i kimono och fotograferas eftersom en fotostudio hade kampanjvecka och fotade gratis.

Nu är det dock så att en kimono är väldigt svår att få på sig, det är olika lager som ska dras åt lite var stans för att forma en så platt och rak figur som möjligt. Tur då är det att Junkor kusin äger en kimonobutik och att det helt enkelt finns tillräckligt med personal för att undvara två stycken som kan klä oss.

      Det här är Mijuki, äldsta dottern i familjen, lägg också märke till att i det här landet är jag lång, riktigt lång faktiskt  =)

Här är lyktorna, samtliga med motiv som ska beskriva fred. Ser ni vilka det är på lyktan?

 

Vi vet inte exakt varför men vi märkte när vi anlände till de snömärkta bygderna att i nästan alla trädgårdar och på så att säga offentliga platser hade buskar och träd byggts in i små tältliknande ställningar. Vi antog ganska fort att det måste vara något slags snöskydd för de bräckligaste växterna men insåg snart att det finns många riktigt stora träd som minsann har fått sig ett tält...Så nu misstänker vi att det är de mest sårbarar och de mest älskade träden som slås in, och det är lite av ett hantverk i sig...

   


P.S. Vi har fått byta rum eftersom det nu finns mer plats att torka kläder på, det finns nämligen ingen torktumlare. Tur i oturen då, är att nästan alla skidkläder är i någon form av syntetmaterial så de kommer ut nästan torra. I vilket fall så saknar jag våran gamla rumsnummerskyllt eftersom det var så...söt?

Den vi har nu är i alla fall mycket tråkigare... D.S.

Det här glädjer mig lite extra eftersom jag av någon underlig anledning har den (i Sverige) otäcka vanan att kunna somna offentligt. Fråga inte hur eller varför men det har hänt lite för många gånger för att kallas slump. I vilket fall så gör det ingenting här eftersom japaner också har den vanan. Senast jag såg fenomenet var häromdagen när jag tog en liten promenad och gick förbi skidbacken och såg en man sitta med huvudet i knäet på en bänk utanför en restaurang. Här är en bild från tunnelbanan i Tokyo vi tog...



Sen så hittade jag den här bilden på en annan blogg där man spekulerade lite i att den hårda pressen japaner utsätter sig för som gör att det väljer att sova lite när de får tid. Den här bilden är tagen på Starbuck`s i Harajuku, ett av alla trendiga områden i Tokyo
 

Men min absoluta favoritbild i det här sammanhanget är den här bilden som har sitt ursprug på bloggen "fromtokyowithlove"...

...Den säger allt.

Det var allt för nu, sayonara!

Agnes

Som vi har berätta för de flesta av er där hemma finns det en hel del varma källor att bada i här, sk onsens. En onsen är asvarm! Än så länge har vi testat två riktiga onsens varav den ena skulle vara en bra nybörjaronsen eftersom den var lite svalare...men om det stämmer kan jag gott nöja mig med den för efter bara några minuter, om man kan sitta i så lång tid, är man räkrosa från topp till tå. Vattnet i sig innehåller en hel del mineraler som ska vara bra på alla möjliga sätt bl a mot ålderstecken...på wikipedia står det så här: "Japanese people believe that a good soak in proper onsen heals aches, pains and diseases, and visit onsen to treat the illnesses, such as arthralgia, chronic skin diseases, diabetes, constipation, menstrual disorders and so on." Det enda vi är säkra på är att det är svavel i vattnet eftersom det kännns på lukten och efter ett tag blev jag lite sugen på kokta ägg när vi var där.

Att bada är lite speciellt i Japan eftersom man traditionellt sitter ned. Det tog ett tag att vänja sig vid men nu är det riktigt bekvämt. Man använder också alltid tvättlapp. Utöver det är det riktigt populärt att ta med sig små korgar som man har alla sina badsaker i. Ofta finns det också speglar vid eventuella kranar eller duschar.

Sebastian och jag går dock för det mesta till Arenan. Arenan skapades till OS i Nagano och är med andra ord jättelyxigt, de spelas till exempel alltid pianomusik vilket ger det hela det där lilla extra, här är några bilder...



Här sätter man sig när man kommer in och tvättar av kroppen innan man går i basängen. Folk som kommer hit gör det för att bli rena (alltså inte som vi gör hemma i badhus där badandet ligger i fokus) och ofta kan man se personer göra allt de skulle göra i duschen hemma, till exempel raka benen.



Sen hoppar man i här och efter det brukar jag gå till bastun för att till slut sätta mig vid duscharna och tvätta håret. I Japan läggs det alltid stor vikt vid utseendet så det är ingen tillfällighet att det finns ett helt rum tillägnat hårtorkning, sminkande och övrig funjustering av utseendet, trevlig omväxling eftersom vi inte har spegel på rummet.

På den här biden kan man se min badkorg (för tillfället med en balong från ett varuhus nedstucken i).

Agnes

Det finns Shell i Japan. Här åker man över halva jordklotet och sen så visar det sig att det inte alls är så galet som man trodde. Eller? På vägen till Nagano låg ett av stoppen vid en mack, en Shellmack. När en bil således närmade sig kom det ut två personer som bockade, tankade bilen och tvättade av framrutan lite snabbt. När bilen sedan körde iväg bockade de två igen och försvann efter det in i igen tills nästa bil kom. Skulle det någonsin hänt på en Shell i Sverige? (De heter väl för övrigt preem nu...?)

VIsserligen är det inte så på alla mackar, där vi tankar när vi är och handlar med Mama- San gör hon som vi gör  hemma men med den lilla skillnaden att efter tankningen kan man spela något litet spel i enarmad banditstil på själva bensinpumpen, väldigt underhållande med musik och allt. En gång fick vi tre apelsiner vilket var femte pris men S och jag fattade inte riktigt vad som var vunnet...

Så här ser Shell ut på japanska:

Det blev väldigt lite skrivet om skidåkningen förra året och eftersom det faktiskt är det vi är här för tänkte jag försöka skriva lite mer om det i år.

Nozawa Onsen ligger vid foten av Berget Kenashi som sträcker sig upp till det något blygsamma 1650 möh. Lägsta liften ligger på 565 meter så fallhöjden blir ändå 1085 meter vilket placerar Nozawa bland de bästa i Japan, som generellt har ganska små berg. Kenashi är ett aningen ojämnt berg. Det finns inga backar som går med jämn (och brant) lutning hela vägen ner till botten. Det här blev vi bortskämda med i Castle Mt. men lite trist är det. Det närmsta man kan komma ett riktigt bra åk i 1085 fallhöjdsmeter är ett åk som heter Skyline och ligger längst till höger på pistkartan som ni hittar om ni scrollar ner lite här .

Hela Kenashi ligger under trädgränsen så det finns alltså ingen direkt högalpin terräng, men på övre delen av berget står träden glest så det finns mycket ytor att åka på i alla fall. I hududsak är det bokträd som blir väldigt vackert frostiga av snön. Det växer även en del barrträd på berget, speciellt längre ner.


Toppzonen på Kenashi kallas Yamabiko och består av två snabba 4-stolsliftar och 4 röda/svarta backar samt en mängd bra åk i skogen mellan pisterna. Fallhöjden är ungefär 300 meter men eftersom det ligger högst upp är förhållandena oftast som bäst här. Yamabiko får bäst snö och har lägst temperatur, och eftersom det har varit ett par varma veckor nu har vi spenderat överlägset mest tid i Yamabiko.

Min hittills bästa åkdag var för någon vecka sedan. Det hade kommit ungefär 30 cm men snön var inte jättefluffig eftersom det var lite för varmt. På toppen var det ändå riktigt bra förhållanden och jag lyckades bli bland de första som tog liften upp och sen spenderade jag större delen av dagen med att bara åka upp och ner i Yamabiko. Körde slalom mellan träden och småhoppade på alla ojämnheter, allt i riktigt bra snö och utan större konkurrens om pudret. Agnes var hemma och vilade knän den dagen men här under kommer ett par bilder från vår första riktiga skiddag, också uppe på Yamabiko.
 
 

Japansk mat...Vi har varit och handlat mat i en butik som påminner om coop (de har allt) med mama-san, eller Junko ("jokko") som hon heter, två gånger. Som med allt annat här i Japan finns inget skrivet i det västerländska alfabetet utan allt står i tecken...När man sen lägger till faktorn att de faktiskt inte äter mycket alls av det som vi äter så kanske ni kan börja förstå hur det var att bli utslängd i en enorm butik med den lång lista på saker man inte vet om de finns och dessutom ha en avtalad tid att passa...Att sen lista ut om det är ett kilopris eller styckpris eller något annat mängdpris som står angivet är en gåta i sig, dessutom kan man inte läsa på kvittot vad det faktiskt kostade sen.

Vissa saker som endel grönsaker och kött kan man se genom förpackningen vad det är för något. Däremot fisk kan vara lite klurigare men för det mesta kan man förstå. Här säljs det mycket hel fisk och ganska mycket makrill, något vi inte riktigt klarar av ännu efter norgevistelsen.

Att vistas i en värld där större delen av fiskdisken är något som ser ut som hela sillar och olika sorters bläckfisk och där det minsta rispaketet man kan köpa väger fem kilo har onekligen lett oss till en japansk inriktning på matlagningen (Sebastian tycker att jag ska skriva "tvingat"). Det är tur att vi är så matinresserade som vi är och mama-san har hjälpt oss att hitta lite saker som t ex vetemjöl och vinäger. Sen så hittade vi en stor flaska rapsolja som det faktiskt stod canola oil på vilket var tur för det visade sig att sen flaskan vi hade haft ögonen på var två liter vinäger...Det hade varit kul att försöka göra tempura i...

Så...Dagen börjas med frukost serverad av mama-san som faktiskt serverar alla. Det kan vara allt från ägg och korv till en traditionell japansk frukost med ris, misosoppa, en bit fisk, nori (sjögräs), köttsoppa och omelett. Oftast finns toast, te och kaffe att hämta själv. Lunchen brukar bli ganksa lätt, kanske lite nudlar eller så. Middagen är oftast ris med något, ibland två rätter som igår; okonomiyaki (tempurasmet och grönsaker stekta som en kaka) och kycklingstrimlor med svamp i teriyakistil, men det händer inte så ofta. Det enda riktigt västerländsla vi har gjort var mackor med tonfisksallad. Traditionellt äter man inte bröd här för det enda osöta bröd som finns är enorma toastskivor som säljs i förpackningar om 8 som mest.

Det bör tillägas att vi har ätit en hel del cup noodles som är mer än nudlar och buljong i här i det förlovade nudellandet. Det här är mina första nudlar som jag trodde hade smaken av pizza...



...föreställ er min häpnad när jag hittade en liten pizzaliknande skapese i min nudelförpackning...!




Agnes

I torsdags var det Dosojin Festival även kallad eldfestival här i Nozawa. Den hålls den 15 januari varje år för att skapa bra skördar, god hälsa och allmän lycka åt hela byn. Låter kanske som en majbrasa men det här är något helt annat.

Förberedelserna börjar redan i oktober när man hugger ner de träd som ska användas för att bygga den 18 meter höga helgedomen som sedan bränns upp. Några dagar i förväg dras stockarna ner från berget och man bygger upp helgedomen som sedan med hjälp av en präst besätts av en gud. På festivalens kväll klättrar byns samtliga 42-åringar upp på helgedomen som är formad som ett tak på en kolonn. Byns 25-åringar ställer sig i sin tur att försvara 42-åringarna och helgedomen. Uppgiften för resten av byborna är nämligen att försöka sätta eld på den. Byns små får inleda försöken sittandes på sina pappors axlar. Då är det fortfarande en ganska trevlig tillställning, om man bortser från en hel del fylla till följd av alldeles för mycket gratis saké, en dryck som alla inblandade dricker en hel del av.

Snart blir det dock krigsstämning med stora grupper av män som med facklor rusar rakt in i gruppen av 25-åringar för att försöka nå fram till helgedomen. 25-åringarna har tallriskor till sin hjälp men snart är de rejält svedda i ansiktet och glöd virvlar runt omkring dem. Striderna pågår ungefär en timme med tilltagande intensitet. Helgedomen står sig dock ganska bra och det är först när 42-åringarna bestämmer sig för att det får räcka och klättrar ner som man tänder eld på den och därigenom offrar den till gudarna.

Bildskörden blev väl inte den bästa under kvällen men här är ett par som sammanfattar bra. För mer bilder och videos kolla in http://www.naganogo.com/nozawa_onsen/?p=360 . Det var förresten Nagano Go (Andy) som hjälpte oss att till slut hitta ett boende.


                         

Sebastian

Just nu sitter jag i sängen, dvs på golvet. En säng, futon, består av två tunna madrasser på varandra som bäddas med ett vanligt lakan (vi har dock våra misstankar om att det egentligen bara ska vara en madrass men med tanke på årstid och våra ryggar har vi fått dubbelt upp). Täcket utgörs av två tjocka filtar där det undre ligger i ett påslakan och det övre i något som liknar påslakan men med ett stort hål på ovansidan så att man kan se mönstret på filten, se bild nr ett.
    
Brevid mig på golvet står ett bord som är ca 30 cm högt och det är den ungefärliga höjden på samtliga bord här omkring med undantag av frukostbordet som är av västerländsk stil. Större delen av tiden inomhus tillbringa alltså på ett eller annat sätt sittandes på golvet, men de gulbruna tatamimattorna tillerkade av flätade rishalmstrån är ytterst injudande.

Precis utanför rummet står två par tofflor. Tofflor används en hel del här. Bun Bun (namnet på vårat hem) förser alla med innetofflor som man bär i hallen och tar av sig utanför sitt rum, på så vis hålls det väldigt rent i rummen. Även innan man sätter sig till bords tar man av sig tofflorna, den del i rummet där man inte bär tofflor är oftast upphöjd så det är lätt att se var gränsen går.

När man kommer till toaletten får man dock byta tofflor igen. Det finns alltså speciella badrumstofflor...Se bild nr två. Det är å andra sidan ganska bekvämt för då vet man alltid om det är någon mer inne i badrummet eftersom det i så fall står ett par "halltofflor" utaför badrummet.

När man har klarat sig ända fram till toaletten möts man alltid av en välkomnande varm toalettsits, toaletterna är alltså uppvärmda, väldigt skönt då badrummet ofta håller 10 grader eller under. När man har uträttat vad man kom för att göra och således spolar går en kran placerad ovanpå toaletten igång så att man kan tvätta händerna, väldigt bekvämt. På lite mer avancerade toaletter kan man även finjustera sitt toabesök med endel knappar...Jag ber er för enkelheten skull att titta på bild nr tre och låta fantasin flöda, det ni ser till höger är faktiskt sant.

Det var ett litet smakprov på hur öst skiljer sig från väst, många har bilden av att Japan är likt väst men efter bara några dagar börjar man radera utgångspunkterna för hur något fungerar. I mataffärer är det inte alls självklart med rullband när man ska betala, nej man ställer upp sin korg sen packar kassörskan om allt i en annan korg och när man har betalat tar man med sig den korgen till en anna disk och packar ned sina varor där. S och jag har kommit fram till att vi tycker om rullband mer.

  
              

Agnes