lostinthepowder

Inte allt för sällan händer det att det lägger sig ett moln på berget. Det regnar inte och det snöar inte, det bara är ett moln. Man kan se dem komma krypande över bergskammar eller som idag, då det faktiskt var kallare nere i byn än uppe hos oss vid foten av berge, då kom det ett krypande nerifrån byn. När sånt händer och man är ute på berget är det skönt att man känner berget och kan manövrera sina skidor...

...Så här kan det se ut om man just då råkar ha en skidlektion. I Japan får alla ha lika kläder på sig, kanske så att läraren inte ska tappa bort någon och så att andra ska se att de är i samma grupp...



Någon som är sugen på att ge sig ut på berget?

En av de första sakerna jag fick lära mig om snövärlden i Japan var att det finns makaker som också badar i heta källor och i tisdags var det äntligen dags att åka dit. Makakerna är i grunden vilda och brukade våldgästa endel uteonsen innan deras egen onsen byggdes och eftersom de får mat och ingen är elak mot dem så är de snarare för närgångna än för skygga.

Innan parken åkte vi till en italiensk restaurang, "trois cinque" (alltså "tre fem" på franska..av någon anledning). De hade en rejält tilltagen salladsbuffé som man fick tillgång till om man beställde en huvudrätt, ni som har varit på stadsmuseets lunch vet vad jag talar om. Maten var väldigt god och väldigt italiensk (med undantag av salami- och rättikasalladen och att det serverades pesto med risnudlar) men höjdpunkten var att det också fanns en efterrättsbuffé där man fick välja tre bakverk, alla lite mindre så att man skulle orka olika sorter. Här är min tallrik...

  tiramisu, new york cheesecake och chkladmoussetårta....

Och här är ett axplock av bilderna från apparken....

     
  

På alla hjärtans dag i japan ska tjejer ge bort choklad till pojkar, gärna egentillverkade sådan. I ungefär en månad har butiker varit extra fulla med gulliga bakformar och dekorationsateraljer. Jag nörjde mig med att hitta den gulligaste chokladbiten istället. Det finns en jättefin bildserie när Sebastian får den men han vill inte att den ska läggas upp här så ni får fråga om den när vi kommer hem =)



och så här såg asken ut...



Brevid kan ni också beskåda Sebastians näsduksask...Allt finns i "Hello Kitty" här och alla älskar det, som ni ser har Sebastian redan börjat samla, nej nog hackande på honom.

 Den senaste tiden har snön varit riktigt dålig och efter en natts regnande ser det ut som om våren hade kommit. När snön är dålig och det finns en snöskulpturtävling i byn kan man ägna en dag åt det här:

Ser ni vem det är..? Eftersom båda Junko och jag var för korta för att göra öronen kallades den långe mannen in följande dag...Sebastian var ute och åkte skidor dagen innan men hade hjälpt till att samla snö med en enorm grävskopa som skymtas i bakgrunden av första bilden. Allting som ska göras tas väldigt seriöst här i Japan.

   

vem som vinner får vi veta på tisdag...

I torsdags var vi i Nagano med familjen och tittade på någon slags ljusfestival/ OS - minnesstund, alla tempel var upplysta i OS färger och en massa vackra lyktor i olika motiv fanns uppställda, samt väldigt många små butiker med krimskrams. Det bästa med den kvällen var att Junko (Mama-san) tyckte att hennes kvinnliga västerländska gäster skulle få klä upp sig i kimono och fotograferas eftersom en fotostudio hade kampanjvecka och fotade gratis.

Nu är det dock så att en kimono är väldigt svår att få på sig, det är olika lager som ska dras åt lite var stans för att forma en så platt och rak figur som möjligt. Tur då är det att Junkor kusin äger en kimonobutik och att det helt enkelt finns tillräckligt med personal för att undvara två stycken som kan klä oss.

      Det här är Mijuki, äldsta dottern i familjen, lägg också märke till att i det här landet är jag lång, riktigt lång faktiskt  =)

Här är lyktorna, samtliga med motiv som ska beskriva fred. Ser ni vilka det är på lyktan?

 

Vi vet inte exakt varför men vi märkte när vi anlände till de snömärkta bygderna att i nästan alla trädgårdar och på så att säga offentliga platser hade buskar och träd byggts in i små tältliknande ställningar. Vi antog ganska fort att det måste vara något slags snöskydd för de bräckligaste växterna men insåg snart att det finns många riktigt stora träd som minsann har fått sig ett tält...Så nu misstänker vi att det är de mest sårbarar och de mest älskade träden som slås in, och det är lite av ett hantverk i sig...

   


P.S. Vi har fått byta rum eftersom det nu finns mer plats att torka kläder på, det finns nämligen ingen torktumlare. Tur i oturen då, är att nästan alla skidkläder är i någon form av syntetmaterial så de kommer ut nästan torra. I vilket fall så saknar jag våran gamla rumsnummerskyllt eftersom det var så...söt?

Den vi har nu är i alla fall mycket tråkigare... D.S.

Det här glädjer mig lite extra eftersom jag av någon underlig anledning har den (i Sverige) otäcka vanan att kunna somna offentligt. Fråga inte hur eller varför men det har hänt lite för många gånger för att kallas slump. I vilket fall så gör det ingenting här eftersom japaner också har den vanan. Senast jag såg fenomenet var häromdagen när jag tog en liten promenad och gick förbi skidbacken och såg en man sitta med huvudet i knäet på en bänk utanför en restaurang. Här är en bild från tunnelbanan i Tokyo vi tog...



Sen så hittade jag den här bilden på en annan blogg där man spekulerade lite i att den hårda pressen japaner utsätter sig för som gör att det väljer att sova lite när de får tid. Den här bilden är tagen på Starbuck`s i Harajuku, ett av alla trendiga områden i Tokyo
 

Men min absoluta favoritbild i det här sammanhanget är den här bilden som har sitt ursprug på bloggen "fromtokyowithlove"...

...Den säger allt.

Det var allt för nu, sayonara!

Agnes